Fylla ett tomrum

Jag har tidigare skrivit om mat som fyller ett tomrum... Vi hanterar alla våra liv på olika sätt, och vissa använder sig bland annat av mat för att fylla känslan av tomhet inom dem.

Nu har jag blivit uppmärksam på att man faktiskt kan jobba ihjälp sig för att slippa känna tomheten.

Om man känner att man inte har ett liv förutom jobbet, att det inte finns några som helst glädjeämnen, så är det så lätt att begrava sig i jobbet, för då gör man något och ÄR något. Frågan är hur sunt det är, för som jag skrev ovan, man jobbar ihjäl sig! Visst är det bra att jobba, tjäna pengar och "göra rätt för sig i samhället", men det ska inte gå ut över den personliga hälsan. Frågan är bara vad en person med denna livsstil ska göra istället. Det gäller ju att hitta glädjeämnen, något som gör en glad och ger positiv energi, som inte har med jobb att göra.

Vårt samhälle är numera skapt så att vi hela tiden jagar efter pengar. Vi behöver mer och mer pengar, vi har inte råd att vara sjukskrivna. Vart är vi egentligen på väg?!

Ensamhushållen ökar allt mer, vilket jag tolkar som att vi blir allt sämre på att kommunicera och mötas med andra människor. Även här kan man fråga sig, vart är vi egentligen på väg?!

Innebär framtiden att vi alla kommer att jobba, jobba, jobba och sen går vi hem till vår lägenhet/hus som dessutom är oförskämt stort, inrett efter senaste modet, men framför allt, tomt. Vi kanske inte ens lagar mat, utan äter något färdigt, tar ett piller eller en shake. Sen är det dags att placera enheten i docka till nästa dag, dvs man sätter sig i soffan tills det är dags att sova. Nästa morgon är det samma sak igen... Är det verkligen livskvalitet?!

Brustet hjärta

Femtio kvinnor om dagen dör i hjärt- och kärlsjukdomar i Sverige. En variant är "Brustet hjärta-symdromet", takot zsubo kardiomyopati. Sjukdomen beskrevs för första gången på 1990-talet i Japan och fick sitt namn utifrån sin form, som påminner om en bläckfiskfälla. De flesta som drabbas av denna sjukdom är kvinnor som passerat klimakteriet, 50-80 år.

Det är en farlig akutsituation av hjärtsvikt och ter sig som en akut hjärtinfarkt, men EKG och blodprover visar att det inte är någon infarkt. Vid ultraljud av hjärtat ser man att vänster kammare fått en speciell form.

Orsaken är hög emotionell stress. Det kan vara ett dödsfall, skilsmässa, en bilolycka eller något annat som utlöser stor stress. Patienterna med denna diagnos visar mycket höga halter av stresshormon i kroppen och en orsak att just kvinnor i postmenopaus drabbas är att hormonet östrogen minskar vid klimakteriet och just östrogen är ett hormon som minskar mängden stresshormon i blodet.

Syndromet går tillbaka inom någon vecka om behandling sätts in och patienterna är symtomfria ett år efter attacken.

Behandlingen består av läkemedel som vidgar blodkärlen, är blodförtunnande och hjärtstärkande. Tyvärr är sjukdomen relativt okänd för läkarna vilket minskar möjligheten till rätt diagnos och korrekt behandling.

Utseendefixering

Jag får ofta höra att jag är fixerad vid utseendet, både mitt eget och andras. Det är nog tyvärr något jag får hålla med om. Dock är det svårt att inte vara medveten om utseendet och normerna för vad som är snyggt och attraktivt. Det är också väldigt lätt att känna sig ful och oattraktiv utifrån dagens normer. Se bara på vilken tillgång internet är, med bilder på lättklädda tjejer! Hmm...

Internet används också på ett annat sätt, som tyvärr även det har börjat handla väldigt mycket om utseende. Jag syftar på internetdejting. Det finns väl inget bättre sätt om man vill få självkänslan nertryckt i botten!

Rent logiskt kan jag tycka att jag är en vettig tjej. Jag är smart, jag har lätt att uttrycka mig i tal och skrift och uppfattas som en social och trevlig tjej. På internet får jag inte kontakt med någon... Faktiskt inte IRL heller... Det får mig att undra om mitt utseende skrämmer bort alla killar? Bilden på mig och det faktum att under ämnet kroppsform står det att jag är något rund... Är jag så jävla ful och frånstötande?! Det är i alla fall så jag känner mig och min obefintliga "lycka" i kärlekens territorium bekräftar det bara.

Hur ska man då kunna acceptera sig själv som man är, om allt tyder på att man inte duger?

Den onda cirkeln

Vi har nog alla varit där... Fastnat i den onda cirkeln, som drar oss längre och längre ner, eller bort från det vi verkligen vill.
Hur gör vi egentligen för att ta oss ur det här negativa, som på inget sätt är bra för oss?! Varifrån hittar vi styrkan att göra en förändring?

Jag har inga svar på ovanstånde. Själv har jag fastnat och funderar just på hur jag ska bryta mig loss. Just när man sitter där i smeten så känns allt så jobbigt och det är svårt att hitta kraften för att göra en förändring, fastän det är precis det som behövs!

Vi har alla olika sätt att ta itu med våra bekymmer. Vissa försöker ignorera dem, begrava dem och låtsas som att allt är bra. Andra gräver ner sig ännu mer och gottar sig i eländet. Sen finns det dem som ser det som en utmaning, som söker lösningar och drivs framåt. Frågan är: vem av dem vill du vara?!

Mät din fettfenotyp

Du behöver inte göra ett DNA-test för att veta vilken kroppstyp du har och vilken kost du mår bäst av att äta. Du kan fastställa din fettfenotyp genom att mäta buken och baken och räkna ut din bak-bukkvot - vilket INTE är detsamma som midja-höftkvot!

BUK: Mät på mitten där du är som störst - inte midjan där du är som smalast.

BAK: Mät runt om baken där den är som störst, förmodlingen längst ner, kring låren.

KVOT: Dividera bakmåttet med bukmåttet

Kvot under 1,1 = Typ 1 (Äppelfigur) Följ GI-dieten

Kvot 1,1-1,25 = Typ 2 (Päronfigur) Följ lågkaloridieten

Kvot över 1,25 = Typ 3 (Bananfigur) Följ Medelhavsdieten

OBS!!! Kvoterna är bara relevanta för de som är överviktiga. Om du inte är överviktig eller har en kännbar fettvalk i midjan spelar kvoten ingen roll.

Banan, päron eller äpple?

Titeln ovan handlar inte om vad du ska äta till mellanmål. Nej, det är resultatet av en undersökning gjord av forskare i USA, som presenterats i tidningen Topphälsa.

De har kommit fram till att vårt DNA och kroppsammansättning avgör hur snabbt vi bryter ner kalorier och även hur effektivt vi bryter ner kolhydrater, fett och protein. Detta innebär att olika dieter fungerar olika på varje individ. Vissa går ner i vikt av att äta mer fett som i LCHF, medan andra går upp i vikt av en sådan diet.

William Wolcott är föregångaren som under årtioenden har hävdat att vi ska äta utifrån vår blodgrupp och något som han kallar metabolic typing. Grunden i dessa teorier är att vi bär alla på DNA från en rad olika geografiska ursprung, vilket har gjort att vi har präglats av olika klimat och naturhushållning.

I tidningen Topphälsa presenteras teorierna i förenklad form, vilket gör det enkelt att förstå och lätt att planera kosten.

Äppelfigur: Midjefett

Samlar på sig fett kring buken först är ett tecken på att din kropp har svårt att bryta ner snabba kolhydrater, som finns framför allt i socker och vitt mjöl. De här personerna upplever ofta blodsockertoppar - och fall - vilket leder till ökad produktion av stresshormonet kortisol som påverkar fettdistributionen.

Rekommenderad diet: En GI-anpassad diet, med magert protein, mättade fetter som mejeriprodukter och långsamma, fiberrika kolhydrater som bidrar till att normalisera blodsockret, reglera hungerskänslorna och förhindra nybildandet av bukfett.

Päronfigur: Lår- och bakfett

Den som utvecklar ridbyxlår medan resten av kroppen förblir slank har ofta en relativ låg kaloriförbränning och varenda liten extra kalori lagras därför som fett. Det här är en naturlig fettdistribution för kvinnor och inget att oroa sig för om man själv inte störs av sina runda former.

Rekommenderad diet: En traditionell lågkaloridiet med mycket frukt, grönsaker, fullkornsprodukter och magert protein, som bönor och fisk, men mycket lite kött, bidrar till maximal mättnadskänsla med minimalt kaloriintag.

Bananfigur: Jämn fettfördelning

Den som upplever att hela kroppen sväller ut har ofta en relativt låg kaloriförbränning och lagrar lätt överskottskalorier från framför allt snabba kolhydrater och mättade, animaliska fetter i den egna fettvävnaden.

Rekommenderad diet:

Medelhavsdieten, som kombinerar stora mängder frukt och grönsaker, fisk, skaldjur och enkelomättade fettsyror, som olivolja, nötter och avokado. Det balanserar upp blodsockret samtidigt som det sänker kaloriintaget och ökar förbränningen.

Presumtiv fibromyalgipatient

Igår var jag återigen till min fantastiske sjukgymnast Mikael Strandh (http://www.mikaelstrandh.com/).

Under ett av mina träningspass för ett tag sedan högg det till i ryggen och jag fick en låsning och då jag inte kan lossa dessa låsningar själv så blev det till att besöka Micke. Han jobbar inte som andra sjukgymnaster jag mött, som kopplar på lite TNS, använder lite ultraljud eller sätter akupunktur. Åh nej! Han bänder din kropp och använder något som liknar KAT-metoden. Det innebär att du får hålla emot och spänna muskeln och sedan slappna av medan han stretchar ut muskeln och så gör man några gånger innan han går vidare till nästa område. Han manipulerar även låsningar i ryggraden som vilken naprapat eller kiropraktor som helst. Micke har blivit min "miracle man" då han har hjälpt mig mer på fyra behandllingar än vad andra sjukgymnaster och naprapater kunnat göra på tre år!

För att återgå till det jag började med; behandlingen igår. Varenda jä-la (ursäkta språket) triggerpunkt var aktiverad! Jag sa till Micke att han ska nog börja ha ett sånt där tuggben man ger till hundar, eller en pinne som man kan bita i, så slipper handen bli så sårig... Jädrar så ont, och hela kroppen dessutom! Då säger han något som tog skruv: Ella, du är en presumtiv fibromyalgi patient. Om du fortsätter så här och inte tar hand om dig ordentligt, då är det stor risk för fibromyalgi. På något sätt kändes tanken bekant, jag har själv slagits av den när jag haft ont i hela kroppen, men sen försvinner det lika snabbt igen.

Läkarna säger ju att orsaken till fibromyalgi i många fall är okänd, men skulle jag få det så är det rätt tydligt varför.
1. Jag har brutit ner kroppen genom mycket och hård träning samt dragit ner på kosten mer och mer vilket gör att kroppen är i ett katabolt tillstånd (bryts ner).
2. Jag lider av stress, både känslomässig och arbetsrelaterad
3. Jag är högpresterande med höga krav på mig själv
4. Jag har svårt att ta det lugnt, varva ner och bara njuta
Finns nog mer, men ska sluta rabbla. När man nu vet detta borde man ju självklart göra allt för att inte bli sjuk, eller hur?! Det svåra i kråksången är dock att beteendeförändring tar tid! Det är så lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Dock jobbar jag varje dag på att förändra mig själv och bli en hel människa. Precis som denna bloggs titel - JAG KAN! Det kanske bara tar lite längre tid...