Jag kan!

Under hela mitt liv har jag haft den inställningen att jag inte kan. Näe, jag är för tjock, för ful, för kort, för långsam osv. Jag har hela tiden talat om för mig själv vad jag inte är särskilt bra på. Hur tror ni det slutar? Jo, en självkänsla som ligger i botten och skvalpar och en uppfattning om mig själv som totalt misslyckad.

När jag började träna med en personlig tränare så gav han mig utmaningar och jag vågade väl inte säga emot utan tänkte att "han märker väl att jag inte klarar av det...". Det är bara det att varken han eller jag gav upp och det visade sig att jag har så mycket kapacitet jag inte visste om!

Nu, ett par år senare är jag mer vältränad än jag någonsin varit. Jag går en utbildning för att byta bana helt och hållet och jag har planer på att starta eget när utbildningen avslutas.

Jag har aldrig vågat delta i något lopp då jag inte vill få bekräftat hur dålig jag är... Vem säger att resultatet är dåligt?! Att delta i ett lopp är ju jättebra - man kommer ut och rör på sig!!! Vissa har ju som mål att bara ta sig runt över huvudtaget. Jag måste ju inte vinna bara för att jag är med, eller hur?! För ärligt talat, jag kommer aldrig att vinna. Det är bara ett konstaterande.

Så... Nu har jag gjort det! För första gången i mitt liv har jag anmält mig till ett lopp där jag ska springa 10 km i augusti. (Gott om tid att träna). Dess för innan tänkte jag delta i Vårruset i maj (5km). Ska försöka dra ihop till ett lag så att vi kan ha picknic efteråt och det är ju alltid bra att få andra att aktivera sig också.

Nu i veckan fick jag en förfrågan av en gammal kompis om jag kan hjälpa henne att komma i form. Hon är i nuläget helt otränad och har som mål att åka Tjejvasan 2011. Självklart ska jag hjälpa henne och dessutom tänker jag själv ha som mål att delta! Med detta vill jag visa att inte bara jag, utan ALLA KAN!